En frukost senare...

...är jag lite mer människa, jag har nämligen fått  i mig den fantastiska drogen koffein - det är underbart. Jag har dragit på mig mjukisbrallor och en stor halsduk, jag är förkyld och det är ju inte så skönt. Snart kommer Cicci hit i sin lilla bil (eller egentligen är det hennes mammas. Men ändå, hon har ju körkort), för att skjutsa oss båda till Ervalla.

Jag är glad för mycket, men arg för mer. Snart tar det sig igen, jag lovar.

/L.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0