Ingen medglädje här inte...

Jag sitter i telefonen med kusinen som jag hoppades få en "OMG-jag-kan-inte-tro-det-reaktion" av, men ICKE. Hon ba; "Vem är deeet?". O ja ba: "Men, Idaaaaaaaa"!!!! Och sen berättade jag hur besviken jag blev,  förklarade att det är Carries absoluta favorit och undrade hur hon kan kalla sig SATC-fantast när hon undrar ve, Choo är. Suck. Sen förklarade jag att det är Choo's hon har på sig när hon ska med färjan till Manhattan och snälla-kissa-på-mig-politikern kommer och hämtar henne. "Oh no! My Choo!!!" Då förstod hon. Så nu har vi pratat SATC och skor i tjugo minuter. Jag tror att jag måste informera Börje om detta också.

Glädjen är huuuge!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0