Ingen medglädje här inte...
Jag sitter i telefonen med kusinen som jag hoppades få en "OMG-jag-kan-inte-tro-det-reaktion" av, men ICKE. Hon ba; "Vem är deeet?". O ja ba: "Men, Idaaaaaaaa"!!!! Och sen berättade jag hur besviken jag blev, förklarade att det är Carries absoluta favorit och undrade hur hon kan kalla sig SATC-fantast när hon undrar ve, Choo är. Suck. Sen förklarade jag att det är Choo's hon har på sig när hon ska med färjan till Manhattan och snälla-kissa-på-mig-politikern kommer och hämtar henne. "Oh no! My Choo!!!" Då förstod hon. Så nu har vi pratat SATC och skor i tjugo minuter. Jag tror att jag måste informera Börje om detta också.
Glädjen är huuuge!
Glädjen är huuuge!
Kommentarer
Trackback