Långfredagen

Idag ska alla sörja Jesus som dog för sisådär 2009 år sedan. Min mormor brukar alltid berätta för mig hur alla var tvungna att ha svarta kläder, vara knäpptysta och sitta prickstill under heeela långfredagen när hon var liten. Usch, vad tråkigt! Jesus for the win, för all del, men ingen mår väl bättre av att vi sitter här och grinar, 2009 år senare? Nej, vet ni vad! Solen skiner, jag har jobbat klart för både idag och imorrn och jag har just ätit sill för ett helt kompani! Frukta icke, mina vänner, här finns ingen anledning att sörja!

Idag har jag som sagt Coopat, och dagens spännande Coop-händelse får nog lov att bli när jag skulle bygga påskmusttorn och inte nådde upp till översta hyllan. Det är högt dit, och trots mina (förbannade, jävla) knappa 180 centimeter nådde jag inte. Jag vinkade helt enkelt dit Mehdi (jag vinkade, för han är döv, förstår ni) för jag tänkte att han kanske kunde nå om han stod på en pall. Men inte klättrade han upp på pallen, inte! Nej, han kom med trucken i högsta hugg och tecknade till mig att jag skulle hoppa upp - och så hissade han upp mig till takhöjd. MYCKET spännande.


Jag och min kära familj har käkat påskmiddag riktigt flitigt nu i sisådär ett par timmar. Mamma och mormor har druckit snaps, och nu sitter de där på nedervåningen och diskuterar dagens ungdomar och våra hemska påhitt. Herregud.

Nu är det nog dags att scouta umgänge för kvällen. Don't worry, baby, jag ska inte "scouta umgänge" som i att ragga ligg, utan som i vänskapligt umgänge med mina vänner. Frågan är bara vilka som är villiga...

/L.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0