.

Hallå hallå.

Gissa vem som fyller år idag? Johnnieboy! <3
Vi hade en smärre diskussion idag om i var barn eller inte. Vuxen-nojja är ju min stora grej, även fast jag tycker att det är alldeles onödigt och löjligt. Jag sa att jag tyckte att vi var barn, inklusive John. Han vart typ sur och sa att jag var barnsligare än honom. Okejrå, det kanske jag är, det kan jag väl bjuda på, jag är ju faktiskt (hela!) två år yngre. Jag påstår att vi är i samma ålder, med det gör inte John. Eftersom jag ser mig själv som ett barn, ser jag ju honom som ett också, lixom. Inte att han är omogen eller något, det tycker jag inte något speciellt om, bara att allting är så bråttom kring hela ålders-grejen!

I och för sig skulla jag typ sälja min brorsa för att vara 18 nu, och följa med min man och Linus ut. Det suger ju pung att vara under arton, men hela grejen med att det är farligt (på något konstigt sätt) att vara barn känns ju lite uppblåst. Man har väl tid på sig sen att vara vuxen.
Och förresten så tror alla att dom är mognare än vad dom är. Mm, flytta hemifrån ni, men kalla er inte så jävla vuxna när det fortfarande är kul med lite lätt skadegörelse, spotta i trappor och sånt (japp, detta är en hemlig vink till dig älskling).  Så tycker jag i alla fall. Sen är ju jag ett särfall, eftersom jag, hur jag än beter mig, alltid är yngst till åldern. Men mogenhet och vuxen-nojja? Tagga ner.

John, jag älskar dig, omogen eller inte, du är MIN! (Du är så skööön)



With love /L.