.

Nu jävlar, Jonas, nu kan ju du bara dra åt något helvete så långt bort från mig du hittar. Man kan ju undra vad han tänkte. Sista gången jag såg honom skrek jag bara hejdå från datorn på övervåningen, ha sa;   -Vi ses väl nån dag. Ja, vi gör väl det, tänkte jag i mitt stilla sinne. I Helvete heller. Å hej min nya låtsaspappa, ja visst jag släpper gärna in en ny släkt att fira jul med, att till viss del bo hos på sommaren, skitsamma om ni bor långt åt helvete, vissa saker får man offra. Oj, över en natt var du visst borta. Ja, men hej då, då. Dra för fan långt härifrån och visa aldrig ditt svikande jävla face här någonsin igen. Åt helvete med Turkiet, sommarstugan, nya hus, och lyckliga familjer. Kiss my fucking, proud and dissapointed ass, and walk away, just walk away. Man blir ju besviken på livet ibland. Ringde honom idag, pratade med Svikaren för första gången sedan den 7:e augusti. Jag hatar honom. Han fattar fortfarande inte att han svek oss, att han var omogen och otrogen, att det faktiskt inte är okej som pappa att försvinna ur en femtonårings liv med ett "vi ses någon annan dag". Han, Svikaren, Jonas Erik Gustafsson 45 år (Moholm), förstår inte att han gjort fel. Det kallas för narcissism förstår ni. Att tro att hela världen handlar om sig själv. Allt kretsar runt just Dig, och alla finns till för att tillfredställa Dig och Dina behov. Vad någon annan känner och tycker spelar absolut ingen roll. Och ny kvinna har han också. Eller kvinna och kvinna, hon verkar inte vara något kap i och för sig, eller...det skulle vara för pengarna i så fall. Personligen tycker jag absolut inte att han ska ha något bättre. Aldrig. Och allt jag sa till honom, allt som jag avslöjade om honom, har han inget att säga till om, förutom: jag är besviken på ditt blogginlägg. Som förresten var ovanstående text fram till; man blir ju besviken på livet ibland. Jag tog bort det som han önskade fram tills idag. Idag tog jag min fulla rätt och frihet och publicerade det igen. Han förtjänar inte att ha med någon alls att göra. Inte ens Monica. Absolut inte mamma. Och inte jag heller. Det kallas narcissism och det är en sjukdom. Passa er, den sårar värre än cancer.