.

Sitter som vanligt bort min fredagkväll i skolan och gör annat tråk. Fast denna dag var kul, fix o trix med Matildis och Fridis :D
Allt möjligt fixat, nu kan jag vila ut och andas under helgen, förutom jobbet och matten, men ingen störra börda om man jämför... :D

Det är en anonyma jävel som har kommenterat att jag borde vara ordförande istället för Frida, jag bugar och bockar. Jag vill fortfarande väldigt gärna vara det, men du som kommenterat vet säkert hur det ligger till. Kan du inte berätta vem du är? Jag blir alldeles glad:D
Annars är Frida duktig, hon jobbar bra, och hon sitter som ordförande av en anledning, folk gillar henne lixom. Val eller inte, jag tror att vi alla är överens om att jag inte hade haft nån chans i ett val mot Frida Ohlson? Hahaha, livet leker ändå, och nu är allt bra.

Fram till tisdag är jag elevrådsordförande på Risbergska, efter det är det som Lundin sa; Frida som är kung här. Fast lite kung är jag kanske ändå, det är som sagt inte titeln som avgör prestationen. Man blir bara lite mer omotiverad, men det kan jag svälja.

So long! With love /L.

Det är mycket på gång, jag hinner inte riktigt med just nu. Men jag orkar inte klaga, för jag bytte ju nästan linje för att få ett mer fullspäckat schema. Där fick jag så jag teg!
Möte med RGD och RGH snart om aktivietsdagen, sedan årsmöte på fredag! Hejja, hejja, detta klara vi Linn!

En hälsning till Klok kvinna sa en gång: Jag vet att det inte spelar någon roll, det var inte det som var grejen. Som det står i inlägget så spelar det ingen större roll i hur vi kommer jobba, jag kände mig bara så sjukt motarbetad, och allt var jobbigt, eftersom jag som sagt var beredd på att vara, eller i alla fall vara en kandidat med goda chanser att bli, ordförande. Nu är jag som sagt inte det, jag är Vice ordförande, och jag trivs bra, men det är fortfarande konstigt, jag vill gärna vara ordförande. Men det spelar som sagt ingen roll. Att det handlade om ordförandeposte var en ren slump, det var ju själva situationen som var hemsk. Det kändes bara som om ingen ville ha mig där, och då blev det lite tufft. MEN, nu är som sagt allt över, och jag är nöjd och glad, men lägg dig inte i saker som du inte är så insatt i och kritisera. För jag kämpar.

Hur svårt kan det bli? Hur svårt kan det vara? Hur motarbetad kan man bli?

Fine, jag fattar. Går det dåligt för ett företag skyller man på chefen, inte på de anställda. Går det dåligt för en elevrådsstyrelse skyller man på ordföranden, inte styrelsen?
Jag är så sjukt trött på att blir halshuggen så fort jag går in i Rosen, så fort jag ska försvara att jag och alla andra faktiskt hela tiden gör vårat bästa. Så fort jag ska göra något är det fel, så fort jag ska säga något är det fel, så fort jag ens visar mig på fel ställe, är det också fel. Hur fick folk så sjukt mycket att säga till om?

Det är me against Frida i ordförandevalet. Om det blir något val för min del. Det är redan uppgjort och färdigt, Stefan vill inte ha mig som ordförande, och då vill heller inte resten av skolan det. Det Stephanie vill, vill alla. Stephanie vill Frida, då vill Risbergska Frida. Det vill säga inte Linn. Det är kanske rätt, det är förmodligen rätt, men jag vill så himla mycket! Så himla mycket! Jag har förberett mig, gått på utbildningar, planerat, prioriterat och visionerat. Sedan var man inte aktuell längre. Bara sådär. Frida är kanon, missförstå mig inte, men jag vill!

Idag är det måndag, början på en mycket speciell vecka. det är veckan då ES2, Risbergska, läser Arbetsmiljö och Säkerhet heeeeela veckan. Hejja ergonomi, hejja! MEN! Det är även veckan då det perfekta paret Linn och John kommer åka utomlands tillsammans, första gången, och Paris hörni ni! Det är inte bara, det!

Vi ska göra de franska gatorna så ljusa och härliga, gå där och lysa upp deras mångkulturella vardag, det är vad vi ska göra! Sen ska vi åka upp i eiffeltornet och (jag, ensam) dricka kaffe, se Notre Dame och triumfbågen, kanske Le Louvre också! Sen ska vi till Carrie Bradshaws favoritrestaurant, hon äter där när hon är i Paris i ett avsnitt.
Jag ska dock inte trampa i bajs.

Lugg klipptes entusiastiskt i lördags, det känns bra. Jag är inte rädd för förändringar, bara dom som inte är bra.

Hej det är jag som är Linn, kungen av bil.

Övningskörning idag, premiär faktiskt. Jag, pappa och pizzabilen på Mässans parkering. Kopplingen är min fiende nummer ett, gasen tallar jag alldeles för mycket på. Fart är min nya, gamla och ständiga grej.

We're like this. Brotherhood. För att citera min favorit-Lundin.

Nee, men allvarligt. Jag och fart alltså. Det är helt crazy. Ni vet hur uttråkad man blir efter en lördag och en söndag framför repriser av Rachel Ray? Så är det för mig.
Det gäller att ha många bollar i luften, helst vara mönsterelev (idrotten, count me out som Salem hade sagt), chef och elevrådsordförande, full kalender, headset i, caffe latte i handen och sena ankomster, det har liksom blivit min grej!

Och vad gäller växlarna? 1:an kom, 2:an kom, 3:an kommer så småningom!

with love /L.